Ryttarens sits - Den lodräta sitsen
När vi rider hästen så är inte det viktigaste hur fint hästen går. Visst är det viktigt att hästen jobbar rätt, det är ju det man strävar efter. Men för att få hästen att jobba på ett bra sätt, är det viktigaste faktiskt hur vi sitter på hästen och hur vi inverkar på rätt och bästa sätt. Sitsen spelar en väldigt stor roll, hur vi sitter och hur vi använder våran balans och våra hjälper för att kunna få hästen att lyssna så bra som möjligt. Ryttarenssits ska vara stabil, följsam och avspänd och bara kunna följa med i hästens rörelser. Man kan säga att man ”dansar med hästen”.
Lodrät sits
Man pratar väldigt mycket om den lodräta sitsen, som är grundsitsen till alla sitsar. Den lodräta sitsen är den vi använder när vi tillexempel inte hoppar eller rider terräng. I den lodräta sitsen ska man kunna dra en linje från axel, höft och häl. För att ha en bra sits ska man vara följsam, ha en bra balans, vara stadig och upprätt så man är stabil. Man ska också vara effektiv som ryttare, så man inverkar snabbt, i rätt ögonblick och när det behövs på hästen. Det är också viktigt att man ger hästen eftergift på engång så att hästen vet att den gör rätt. Eftersom i den lodrätasitsen belastar hästens rygg så är det viktigt att man som ryttare sitter mitt i sadeln och inte sitter snett eller hänger åt ett håll så att hästen blir snedbelastad.
Man kan dela upp ryttarens sits i olika delar som: mellandelen, överskänkeln, underskänkeln, överlivet, armarna och händerna och huvudet.
Mellandelen: Är från höften till knät. Man ska sitta mitt i sadeln, bäckenet ska vara i ett neutralt läge då man inte inverkar med tillexempel drivande eller bromsande hjälper. Tyngden ska vara fördelad jämt på båda skinkorna och man ska känna båda sittbenen.
Överskänkeln: Är från höften till knät. Den ska vara avspänd och låren ska vara lite lätt inåtböjda då blir det lättare för knäna att ligga plant mot sadeln. Knäna ska vara böjda så att foten placeras bakom ryttarens tyngdpunkt och att det bildas en lodrät linje från axel, höft och som går ner till hälen.
Underskänkeln: Är från knät och ner. Den ska vara stadig och ligga an mot hästen. Ibland ska båda inverka och ibland bara ett. Man ska ha ett bra tramp i stigbygeln. Stigbygeln ska placeras där foten är som bredast. Foten ska vila i stigbygeln och vara parallell med hästens kropp.
Foten ska vara plan mot marken, med hälen någon centimeter nedanför tån. För om man skulle ”ta bort hästen” så skulle man landa stadigt utan att ramla omkull. Man har alltså en bättre balans då, än om tårna skulle peka rätt upp eller rätt ner.
Överlivet: Man ska ha en stabil bålstabilitet, så man är upprätt och inte viker sig i sidorna. Ska kunna sitta kvar om hästen försöker ”dra eller knuffa” dig ur sadeln. Eller om man faller framåt. Man ska ha en öppen framsida och axlarna ska vara i ett naturligt läge.
Armar och händer: Armbågarna ska vara böjda och dom ska vara intill kroppen. Överarmen ska hänga ner från axlarna avspänt. Man ska vara mjuk i handen när man rider, man kan tänka att man håller i en fågel, den får inte flyga iväg och man ska häller inte kväva den. Man ska ha en jämn kontakt på tygeln och hästen ska känna att du finns där i andra änden. Tummen ska vara högsta punkten och hindra från att tygeln glider ur handen. Om tummen blir vinklat neråt, som om man kör en cykel, blir handlederna och handen stum och det förhindrar dom fina tygelhjälperna. Det ska bildas en rak linje från hästens mun till armbågen. Med hjälp av den linjen kan Ryttaren lättare ge korrekta och känsliga tygelhjälper, eftersom man får en mjukare handställning.
Huvudet: Genom att man riktar blicken framåt mellan hästens öron blir hållningen och balansen bättre, än om man skulle sitta och titta ner på hästens fina hals. Axlarna ska vara placerade över hästens bogar och näsan mitt över hästens man. Huvudet ska hållas upp naturligt och vara mitt över axlarna.
Bild på den lodräta sitsen
Bild lånad från google
